Ambitiösa planer.

   Jag har blivit trevlig överraskad av min kusin med förfrågan om jag vill delta i en sånt extremt cykelresa. Detta att han litade just på mig mobiliserar mig jätte mycket.Jag har inte funderat länge efter jag läste raport från Jakub Postrzygacz.
 

   Först vill jag tacka min kära hustru Celina för att hon har accepeterat våra galna planer. Om vi kommer så lång och ska göra den här resan så lovar jag att jag ska vara försiktig, jag lovar!

   Ja, det står framför oss livets aventyr - jag har aldrig förrut gjord något liknande och vet inte om jag ska i framtiden hitta på något liknande. Däfrör kommer jag att göra allt vad jag kan för att projekt blir av och att jag ska klara av. Att cykla 2 tusen kilometer på öknen utan hjälp utifrån är mycket ambitiös plan och det krävs noggrann förberedning både som gäller tekniska detaljer och själva kondition samt psykisk inställning. Ibland även det räcker inte om naturen skojar med oss... Från och med nu känner jag mig delansvarig för dina drömmar Marcin och det är stor sak för mig. Jag är dock optimistisk och mer och mer brinner för det som du har planerat genom så många år. För mig kommer det blir väldig stort eftersom jag har aldrig varit på den avlägsen kontinent. Jag ber er hålla tummarna för oss och när det blir dags för resan (augusti 2017) be om oss om ni vill och jag kommer blir tacksam för detta.

Beslut fattades!

    Det här är mina första ord på den här blogg. Om gud tillåter och allt ska gå enligt våra planer så om knappt tre år kan jag avsluta den med ord ”… vi har kommit fram till Wiluna”. Jag vill gärna att det ska hända. Men framför oss mycket förberedelser, massa saker som ska fixas. Och det är bara de som vi vet nu att vi måste fixa. Hur mycket är det som kommer att dyka upp under närmaste 2,5 år? Säkert minst lika många… Vi får väl se… Alltså dags att börja skriva bloggen!

   1997 när jag första gång (med min dåvarande flickvän och aktuellt kära hustru) besökte Australien, när vi skrev under försäkringspapper från lånehusbil har vi sett lista på Australiensiska vägsträckor där vi fick absolut körförbud eftersom försäkring skulle inte täcka skador som skulle kunna uppstå där. På första plats fanns då en hemlig okänd för oss led Canning Stock Route (CSR). Jag bara vill nämna att i de tiderna internet var inte så populärt än, herrar Larry Page och Siergiej Brin har använd AltaVista webbsökare och om wikipidia har inte drömt ens hennes uppfinnare. Alltså det var inte lätt att ta redo på vad CSR är. Lite information hittade vi i vissa tidningar efter vi har kommit tillbaka till Polen. Det var tillräcklig för mig (med betoning på ”mig”)! Jag har bestämd att göra den sträcka i 4WD bil om jag skulle någon gång åka ditt igen. Och det blev ett tillfälle fem år senare men under den tiden har jag lugnat mig, vilja har blivit mindre och pragmatism tog över (som gjorde min fru jätte glad), så istället för 20 dagar på öknen och i buskar reste vi runt i västra Australien och upptäckte mer civiliserade delar. Och så har det blivit. Men tankar kring CSR hela tiden har varit i någonstans. Några år senare, 2005 dyker upp en modig polsk kille som utmanade CSR och reste ensam, på cykel. Och han gjorde det! Först någonsin. När jag läst rapport från Jakub Postrzygacz på internet då låga i min huvud började brinna igen, ännu mer denna gången. Den hade bara annan 'färg'. Helt annan. Jag visste då att jag inte vill köra i vitt terrängbil med allt utrustning inkluderad kalla drinkar och extern support men istället på smutsig cykel och utan hjälp utifrån. Det har blivit så i livet att vi var tvungna vänta tio år för nästa utflykt till Australien och då har vi inte varit ett par men familjen med två barn och var prioritering har ändrats sig. Alltså nästa visstelse i kängurus land var väldig lika till de två tidigare, viktigaste var barnets säkerhet och detta att vissa de viktigaste turistmål i Australien. Till och med svågers familj var med och de har varit där första gång då vet man alltså vad gäller… Så var jag tvungen igen flytta mina planer framåt och eftersom man har blivit äldre så trodde jag att det blir bara planer för evighet. Vi har kommit tillbaka till Polen, det har gått drygt två år och någon förmidag i november när jag körde bil genom ful, kalt, och blött Rybnik, jag hörde i min favorit polsk radio P3 samtal med Mateusz Waligora som var nästa polack vilken gjorde hela sträcka på cykel. Han lyckades efter andra försök. Jag vet inte vad hade gjord detta men jag plötslig visste att jag måste göra det nu eller aldrig! Kanske det var höstväder, kanske medvetenhet om det att tiden går fort och om jag inte gör det innan jag fyller 50 så säkert senare min kropp och rester av rationalism inte tillåter mig att göra den modig grej. I alla fall jag har bestämd mig på en gång. Jag var samtidig övertygad att jag inte är lika modig som mina stora företrädare för att göra det ensam, jag var tvungen hitta någon som är lika sugen på äventyr och samtidig har koll på sina möjligheter och begränsningar. Och så har jag vald min kusin Piotr som sedan par år tillbaka bor i Sverige. Både han och jag är cykelentusiaster. Han är lite mer riktad mot landsväg-idrott-tävling och jag turist-terräng-landskap men vara intresse är lika och jag var säkert på att han ska gå med på det. Vi hade alltså framför oss svåraste och viktigaste men samtidig mest kritisk moment i vara förberedelser: meddela om var planer till vara respektive och få deras acceptans. I mitt fall det var värd flera år där har jag tjatat om CSR, efter lite motstånd Ola ganska snabbt gick med på det och har sagt 'ja' till mina planer. Självklart är hon inte förtjust i det (och barnet inte heller, speciellt Majka) men hon vet att det är omöjligt att ändra på mina planer speciellt att risken är minimierat och chanser att vi lyckas är ganska stora. Piotr har lite längre förberedd grunt till samtalet med Celina om glada nyheter men han gjorde det perfekt eftersom som han påstår att 'det gick oväntad lätt'. Om Celinas acceptans informerade han mig idag dvs. 20 december 2014 kl. 16:22 och den här tidpunkten är officiellt start för var projekt för att försöka cykla genom Canning Stock Route.

    Våran resa är planerad till augusti – september 2017 och det kan kännas att vi har jätte mycket tid på oss men eftersom detta är rätt så stort projekt och vi har dagliga sysslor som vi ska hinna med så vi börjar förberedda allt med detsamma. Planen är (för just den här tidpunkten) att dela det på fem område:

1. Skapa kontakt med Jakub Postrzygacz och Mateusz Waligora för att ta del av deras stor erfarenhet som kommer blir guldvärd för oss under alla etapper innan resa. Om vi skaffar de tips så kommer de att hjälpa oss att undvika många fel och besvikelse och samtidigt ska öka chansen att hela projekt lyckas.
2. Skapa intresse för media i Polen och Sverige.
3. Skaffa sponsorer som vill hjälpa oss att klara sig som gäller ekonomisk delen av projekt. Jag menar framförallt professionellt utrustning och logistik.
4. Skaffa och förberedda utrustning.
5. Förberedda sig fysisk och mentalt.

   Det är rätt mycket att göra… Vi planerar att till sommar 2016 måste alla puzzelbitter hamna på plats: budget ska var färdig, cykelsträcka noggrann planerad, utrustning (framförallt cyklar) köpt eller åtminstone beställt. Hösten 2016 kan vi köpa flyggbiljetter och börja trimma formen. Så ser det ut i stor förkortning och enligt var känsla. Närmaste tid kommer att visa om vi hade tänkt rätt. Vi hoppas att allt inte vänder sig 180°. Om alla märkbara framgångar kommer vi att informera i nästa inlägg. Med det samma ber jag er att hålla tummarna för oss. Vi tror att med er stöd lyckas vi att genomföra en av våra store drömmar.

Gott Nytt År 2015!